En dag i skåne
Efter en ganska mediåker innebandy säsong har intresset dalat och det finns inte mycket som talar för att det blir fler säsonger. Att mitt ena knä stoppar mig från att spela själv betyder så klart mycket. Kanske är det så att jag har gjort mitt inom innebandyn och det är dags att gå vidare med andra projekt här i livet.
Att både förra gången och denna gång resulterade i förlorade matcher och spelartapp ser jag inte som någon slump utan det är inte detta jag ska syssla med. Det finns så klart ett dröm senario där alla mina önskemål faller in men det är väldigt långtborta i den trupp vi har idag.
Ishockey intresserar mig mycket mer nu sen jag själv fått chansen att prova på att stå i mål. Jag fick aldrig chansen som barn att prova hockey, detta var inte mina föräldrars fel utan mer att jag hade inga vänner som spelade, det fanns bara några man viste lirade hockey så det blev helt enkelt inget för mig.
Under min uppväxt blev väl rollen som innebandy målvakt en kompensation för viljan att stå i hockey och jag har alldrig spelat innebandy mer än att för det är kul, jag har aldrig velat komma någonstans som spelare.
I tränar rollen vill man såklart ligga i topp och vinna serier men detta får nu vila på hyllan, kanske kommer intresset tillbaka och vem vet Alfred vill kanske spela innebandy en vacker dag.
I övriga livet är jag fortfarande arbetslös men jag är nog inne i den bästa tiden av mitt liv.
Varje dag är kanon bra och fylld med bara roliga saker, Alfred gör framsteg och är en så underbart go och glad liten kille. Att få vara så mycket med han och min fina sambo betyder allt för mig.
Jag har en del på gång med en tidigare kollega, Bni, tillväxt utbildningar med mera, det lär mig mycket om både mig själv och om andra människor.
Ångest - drabbar BARA dig själv, välj vad ditt liv ska innehålla!
Kommentarer
Postat av: Hilda
Hej! Jag har själv tänkt att börja blogga här. Varför har du valt att blogga här och inte någon annanstans?
Trackback
