linchpin

Jag är normalt inte en person som tar åt mig, men idag blev jag otroligt ledsen.

Vi åkte och handlade på en av de stora matbutikerna.
Utanför gick jag förbi en man som rotade i soptunnan, jag har alltid stört mig lite på dem som rotar blan skräp och samlar dessa värdelösa burkar, idag fick hela den uppfattningen sig en rejäl törn.
När vi står i butiken kommer samma man förbi mig och jag känner det där föraktet igen, när jag sen ser mannen stå och räkna ut vad bananerna kostar går det upp för mig att de pengarna han fått för burkarna är de enda han har, troligtvis blir detta det enda han äter idag. Jag tyckte det var sjukt sorgligt och det gjorde ont att se.
Jag ville ge honom lite pengar man vågade inte, om han bara sett mig och frågat, bett om lite växel så skulle jag gärna gett honom pengar.
Jag har ingen aning om mannens bakgrund men det känns skrämmande att vi i vårt hightech samhälle inte ens kan ta hand om alla, trots att vi betalar enorma summor i skatt och moms kan vi inte ge alla ett hyggligt liv.

Mina tankar gick till när jag engång fick frågan vad jag skulle gjort om jag vann 1miljard? svaret var ett hus där uteliggare eller andra utanför skulle få komma, få hjälp, duscha, mat och en sovplats. Nånstans dessa behövande kunde få vara i fred och känna sig trygga ett hus där ingen frågade och inga myndigheter lade sig i.
Denna dröm kommer aldrig att bli sann då jag inte kommer vinna eller jobba mig till dessa pengar.